skuumbanan

Jag försöker "Resa mig upp" Dvs glömma det som var och gå vidare. Men när jag försöker, så faller jag längre ner.

Det blir svårare och svårare för varje dag som går då mina polare lämnar mig och beter sig som att dom aldrig känt mig eller aldrig ens sett mig när dom samtidigt sprider falska ryckten hit och dit hur som helst!

Jag älskar min pappa mer än allt på jorden, och det svider så hårt när jag sviker honom, jag vet att jag har svikit honom först efter att jag har gjort mitt misstag, men när jag väljer att göra det som igentligen är ett misstag så känns det okej!

Sen är det också allt med familjen... jag har en lillasyster som jag inte träffat nu på c.a 5 år, men som jag samtidigt älskar av hela mitt hjärta! Min stora syster hör jag knappt ngt av så länge inte hon vill att man ska ge henne pengar eller hjälpa henne med ngt. Hon har väll hört av sig några få gånger då det varigt ngt annat som att te.x höra hur jag mår och så, men oftast leder det till kandu göra det och det här.

Anledningen till att jag inte vill åka till sthlm är också för att jag och min mamma, som jag också älskar väldigt mycket, men hon och jag bråkar konstant hela tiden när jag är där. Också ngt som jag vill ändra på, men det går inte hur mkt jag än försöker.

Skolan är också ett rent helvete! Men vem tycker inte det igentligen ? ;)

Men för mig handlar det inte om att det "Är jobbigt" eller att jag måste gå upp tidigt. Jag gillar inte skolan för att jag får dålig känsla, jag är rädd för allt och alla då jag är ny i den skolan så vet jag inte vem jag kan vända mig till, vilka som funkar hur. Jag vet knappt vad mina klasskamrater heter ?! Så det känns inte bra att vara där när man inte känner ngn. Och eftersomatt jag hatar tjejer, eller inte hatar men jag har väldigt svårt att lita på tjejer. Så blir det svårt att lära känna dom då jag inte tar mig tid till det. SÅ detta leder till att jag oftast sitter i Giflan som är skolan "Café" där finns monika som jag brukar prata med. Hon känns som min släktning nästan för jag känner verkligen att jag kan lita på henne!

Och ja.... det finns ju kärleken också... ooh jag dööör!!! "Jag tänker aldrig mer satsa på kärlek" Hur många har inte hört mig säga det förut ? :P HAHA men den här gången r det faktiskt annorlunda. För den här gången är jag kär på riktigt! Och det vet jag genom att jag skulle kunna dö för denna människa! Jag skulle faktiskt kunna det för han är var inte bara som min pojkvän när jag var tsm med han! Jag kunde prata om allt med honom, jag kände honom långt innnan vilket gjorde så man visste vad man inte skule göra och vad man skulle göra mot varandra. Vi visste hur vi funkade och det var en fördel. Men vi var för mkt med varandra så vi bråkade och så. Sen var det en subba (Ursäkta språket) som ljög för mig genom facebook och sa att denna kille och hon var tsm.... detta var en myt har jag fått reda på men då trodde jag på det. Jag frågade denna kille och han blev sur för att jag trodde på denna "Subba" så han typ fimpade kontakten med mig. Men han och jag blev polare efter ett tag. Men då hade han brud... vi träffades och det kändes nästan som att vi var tsm när vi var med varandra. För jag kände gnistorna mellan oss vilket han troligtvis inte gjorde. Han sa att han älskade mig hit och dit, och han sa att han inte var lycklig med tjejen han var tsm med. Jag trode verkligen på honom... men för några dagar sen så märte jag att han ljög.. det var bara sexet han var ute efter! Det var en smäll som sved då jag verkligen älskade honom och jag trodde på han och mig. Jag trodde att det skulle bli ngt mellan han och mig, men så blev det ju inte..Nu verkar det som hans nuvarande brud (Samma brud som i början) Har tagit hAns familj från mig... okej det där kanske lät lite sjukt i era skallar. Men hans mamma är som min extra mamma. Jag kanberätta vad som helst till henne, och hon vad som helst till mig. Och jag vet att jag kan lita på henne. Jag har känt henne sen jag var 9 år gammal och hon har ALLTID funnits där. Och hans lillasyster har jag varigt polare med långt innan jag lärde känna denna kille så bra. HOn är även som en syster för mig, eller mer kompis syster om man säger så :P Men denna killens nuvarande brud har gjort så att jag inte kan träffa dom. Hon är nämligen VÄLDIGT  avundsjuk av sig, så jag kan inte träffa dom samtidigt som henne för då blir det kaos. Och hon är med dom HELA TIDEN!

Så! Nu har jag pratat av mig lite. Och det kanske ite låter så jobbigt för er. Men tänk dig att ha allt detta i skallen och försöka se glad ut och försöka dölja det. och tänka på det samtidigt...